Faktabaserad roman – utgiven på Natur och Kultur 1995
Torey Hayden är tillbaka med en mycket gripande uppföljare till sin första bok, RÄVUNGEN.
När Torey först mötte Sheila vägrade hon att tala. Hon kommunicerade endast genom destruktiva, våldsamma utbrott. Efter fem intensiva månader lyckades Torey få kontakt med Sheila och lyckades även att få henne placerad i en vanlig klass.
Hayden träffade inte Sheila igen förrän hon var tretton år. Till Haydens stora förvåning kom Sheila inte ihåg mycket av deras alldeles särskilda tid tillsammans. Allt eftersom Hayden återuppbygger sin relation till den tonåriga Sheila återvänder minnena och tillsammans med dem känslor av övergivenhet och fientlighet.
TIGERUNGEN kan låta som en något mörk historia eftersom Sheilas liv definitivt inte var någon dans på rosor. Men den är överraskande upplyftande eftersom Sheilas historia är en berättelse om uthållighet och ihärdighet. Varje sida lämnar läsaren undrande över vad som kommer att hända härnäst och man hoppas på det bästa för både Sheila och Hayden.
Mae Woods Bell - Stacey McArthur
Författarens anteckningar
Till att börja med ville Torey inte skriva någon uppföljare till RäVUNGEN. När RäVUNGEN gavs ut tyckte hennes redaktör att Sheilas liv efter det att hon lämnat Toreys klass var så grymt att det vore bäst att inte säga något om det. Torey kände också att det skulle vara svårt att skriva en uppföljare till RäVUNGEN eftersom RäVUNGEN hade blivit ”något av en saga” och hade givit läsaren intrycket av att ”de levde lyckliga i alla sina dagar”. En uppföljare skulle göra det ”verkligheten alltför uppenbar”.
I slutändan skrev hon TIGERUNGEN efter att ha utmanats av Sheila, som retfullt påstod att hon aldrig skulle våga.
Vad gör de nu?
Sheila säger att hon
“gillar TIGERUNGEN bättre eftersom det är lika bra att man är ärlig”.
Hugh är nu i femtioårsåldern. Han är ensamstående och har inga barn. Han bor numera i Kanada.
Ska jag ge en kort sammanfattning av mitt liv? Jo visst, Torey? Hej allesammans! Jag är inte gift med Torey. Det har ni antagligen redan kommit fram till. Jag är inte gift överhuvudtaget. En gång räckte för mig. Torey berättade inte i sina böcker att jag är indian. För ca tio år sedan började jag intressera mig för mitt ursprung och flyttade från staden. Nu undervisar jag i alternativ medicin vid en liten högskola som stödjer ursprungsbefolkningens tro. Jag lever det goda livet omgiven av vacker natur. Vad mer kan man begära?
Jeff är nu i femtioårsåldern. Han bor fortfarande i Kalifornien och fortsätter sitt arbete som psykiater.
Tack till alla som är intresserade av vad som hände med mig. Torey och jag hade en otroligt spännande tid tillsamman. Massor av skoj. Massor av skratt. Toreys humor förändrade de åren för mig. Jag har haft meningsfulla och bra år efter det, men jag har ännu inte skrattat så mycket.
Jag har haft ett ganska bra liv. Jag har ett långvarigt förhållande med min partner Bill, vi har en tioårig adopterad son som heter Charles. Jag har bytt yrkesinriktning och arbetar nu med människor som lider av sociopatiska och allvarliga psykotiska störningar. Det är ett krävande arbete men ger en väldig tillfredsställelse.
Jag hoppas att alla tycker om Toreys hemsida. Jag har läst igenom den och den får mig att känna som om jag var tillbaka där borta, tillsammans med henne. Tro mig, Torey skriver precis som hon talar, så det här är ”äkta Torey”. Läs och njut!
Se även - RäVUNGEN
Torey Haydens djupt gripande första bok.
Och Sheilas dikt
|
|
|
 |
|
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
