Allt ifrån familjemedlemmar och vårdgivare som lägger sig i till utmaningen bygga upp ett förtroende återberättar Hayden sina upplevelser och de små begynnande genombrott som ger hopp. Skymningsbarn är berättelsen om en målmedveten kvinna och tre personer som kämpar mot överväldigande odds. Berättad med medkänsla, sensitivitet och humor är den här boken stark och oförglömlig och påminner oss om hur vacker och stark den mänskliga själen är..
David hör inte hemma någonstans.
Han är inte duktig i skolan eller på att tala med människor eller på att skaffa sig kompisar. Han har varit i sex olika fosterhem, och han kan inte riktigt minnas sina föräldrar. Det verkar som om han aldrig kommer att ha något som är hans eget.
Sen hittar han ett uggleägg. Tillsammans med Mab, den spinkiga smarta tjejen i hans klass döper han ägget till Kung Arthur och börjar ruva och föda upp sin alldeles egna uggla. Medan de väntar på att Kung Arthur ska kläckas och under tiden som de föder upp uggleungen som ser så lustig ut, blir Mab och David riktiga vänner.
Men Mabs pappa tycker att de borde låta Kung Arthur återvända till naturen. Kan David lämna ifrån sig sin uggla? är det ens rätt sak att göra? Vad kan David göra om det allra värst av allt händer?
THE VERY WORST THING är faktiskt den bok som Torey hade tänkt börja sin författarkarriär med. Hon fick idén till boken när hon var i tjugoårsåldern och skissade på handlingen men kunde inte komma på en början. Därför stoppade hon undan papperna och återvände inte till idén på nästa 30 år!
När hon studerade biologi vid universitetet, ruvade hon och födde upp en jorduggla efter att dess mamma blivit överkörd och Kung Artur är baserad på den händelsen.
Torey har uppskattat möjligheten att skriva för barn väldigt mycket och hoppas att hon i framtiden ska skriva flera böcker. Men helst skulle hon vilja skriva en mycket annorlunda sorts bok – en berättelse om tidsresor!
Följande skolår skulle visa sig vara det mest prövande, förbluffande och i slutändan det mest givande i Toreys karriär. Hon kämpar för att nå fram till ett stumt barn som helt uppenbart är olyckligt och i behov av hjälp, samtidigt som hon försöker skapa en miljö där barnen kan undervisas och samarbeta trots att klassen verkar dras till kaos.
Det blev en påfrestande resa som omgärdades av till synes oöverstigliga hinder och som förmörkades av verkligt hemska avslöjanden men ändå uppmuntrades av ibland små, ibland bländande genombrott när en orädd lärare förblir engagerad i att hjälpa en ”hopplös” flicka och tålmodigt och kärleksfullt leder henne mot en ljusare tillvaro.
I den här anmärkningsvärda och gripande berättelsen, visar Torey Hayden återigen den insikt, intelligens, humor och viktigast av allt den outtröttlighet som har gjort hennes tidigare böcker till inte bara enastående bästsäljare över hela världen utan till obligatorisk läsning för alla själva drabbats av eller är intresserade av behandlingen av psykiskt störda barn.
Så börjar Torey Haydens senaste roman, en fascinerande studie av samspel i familjen, känslomässig stördhet och till slut kreativitet.
Nioårige Conor kommer till barnpsykologen James Innes mottagning med diagnosen autism. Han mamma Laura är en reserverad och gåtfull författare och vet inte hur hon ska handskas med honom. Hans pappa är ranchägare och vill skilja sig från Laura. Han tycker inte att det något egentligt fel med Conor.
Hans sex år gamla storasyster Morgana insisterar på att han verkligen kan se spöken. När James känner sig övertygad om att Conor inte är autistisk dras han först in i Conors märkliga värld av ”saker som katten vet” och sedan även in i Morganas historier om hennes vän ”lejonkungen”.
Men djupast dras James in i Lauras värld. Till att börja med den av en ensam, tämligen svår kvinna och så småningom dras han in i hennes fantasivärld. En värld som hon har hittat på men som ändå är så full av dofter, saker att se och av människor som låter livet ha sin gilla gång att det är svårt att veta om de är verkliga eller inte.
Det här är en rik, mångfacetterad roman. Den är fängslande skriven och en njutning att läsa för tänkare, speciellt för dem som tycker om att fundera över en bok efter att de vänt det sista bladet.
– Carol Thorson
Till att börja med ville Torey inte skriva någon uppföljare till RäVUNGEN. När RäVUNGEN gavs ut tyckte hennes redaktör att Sheilas liv efter det att hon lämnat Toreys klass var så grymt att det vore bäst att inte säga något om det. Torey kände också att det skulle vara svårt att skriva en uppföljare till RäVUNGEN eftersom RäVUNGEN hade blivit ”något av en saga” och hade givit läsaren intrycket av att ”de levde lyckliga i alla sina dagar”. En uppföljare skulle göra det ”verkligheten alltför uppenbar”.
I slutändan skrev hon TIGERUNGEN efter att ha utmanats av Sheila, som retfullt påstod att hon aldrig skulle våga.
Med SPÖKFLICKAN ville Torey framförallt belysa svårigheterna man som specialist möter när man ska tolka beteendestörningar. Vid tidpunkten då hon skrev SPÖKFLICKAN var hon oroad över antalet människor som allt för lättvindigt ställde populära diagnoser så som satanistiska och rituella övergrepp, personlighetsklyvning och liknande och hon ville visa precis hur svårt det ur en fackmans perspektiv kan vara att bestämma vad som faktiskt pågår – och hur enkelt det är att låta personliga fördomar påverka diagnosen.
SPÖKFLICKAN var den första bok som gjorde förlaget så upprört att de skickade tillbaka manuskriptet för omarbetning. De tyckte inte om det öppna slutet. Eftersom det är en sann historia och inte skönlitteratur, tyckte Torey att det var svårt att komma på ett mer passande slut. Problemet löstes genom att lägga till en lång epilog, som skrevs om femton gånger innan den godkändes.
SPÖKFLICKAN blev Toreys näst mest populära bok efter RäVUNGEN. Den har hamnat på listan över bestseller i fem länder.
Torey är fortfarande inte säker på vad som verkligen hade hänt med Jadie.
Torey hade från början inte tänkt skriva om Ladbrooke i BARA BARNET. Hon hade bara för avsikt att skriva om barnen och om Ladbrooke endast i kapacitet av hjälp i klassrummet. Men i takt med att boken fortskred upptäckte Torey överraskat att det hade blivit Ladbrookes berättelse.
Oroad över att hennes utgivare kanske inte skulle gilla den här avvikelsen från det synopsis de hade köpt, mailade hon i panik över det 250-sidiga, ofärdiga manuskriptet till sin redaktör för att ta reda på om hon skulle fortsätta. Som tur var tyckte alla om ”historien som skrev sig själv”.
När Torey hälsade på sina vänner i Wales 1980, satt hon framför brasan i deras lilla stenhus och väntade på att tevattnet skulle koka upp. Plötsligt såg hon en artikel i lokaltidningen om en kvinna från trakten som varit med i nazisternas Lebensbornprogram under andra världskriget. Hon skrev till sin agent den kvällen att hon hade fått ett uppslag till en ny bok. Fyra år senare resulterade det i SOLROSSKOGEN.
Torey använde miljön runt sina vänners stuga för den walesiska platsen. ”Mara”, huvudpersonen i SOLROSSKOGEN, är inte baserad på en verklig person utan är helt enkelt någon som Torey skapade för att utforska frågorna kring trauman som påverkar kommande generationer. Torey säger att hon inte vet om hon känner sig smickrad eller förolämpad av det faktum att läsare, och till och med recensenter av SOLROSSKOGEN, ofta är ovilliga att tro att Mara är en uppdiktad person.
MURPHY’S BOY var under flera år Toreys favoritbok. ”Jag kände att jag hittat min berättarstil i och med boken BURPOJKEN”, säger hon. Jag var så ung när jag skrev RäVUNGEN och det sken igenom lite för mycket för att det skulle kännas bra och jag skulle skriva om ANDRAS UNGAR helt och hållet, om jag fick välja.”
Den här boken tycker Torey är omöjlig att läsa om. Den skrevs mycket snabbt, omkring 20 sidor om dagen eftersom hon vid den tidpunkten var väldigt upptagen men en ny klass. Därför tog hon sig nästan inte någon tid att läsa igenom den. Hon säger att hon nu inte kan läsa den eftersom ”den faktiskt är ganska dåligt skriven”, vilket förstör berättelsen för henne.
Torey erkänner att ett annat skäl till varför hon inte kan läsa den igen är att ANDRAS UNGAR är något av en ”hämndbok”, som uttrycker hennes frustration över läraren, som i boken gestaltas av Edna, och över ”the mainstreaming law” (en lag som säger att barn med handikapp ska undervisas i normal klassrumsmiljö).
”Det hade antagligen blivit en bättre bok om jag bara hade varit något mindre arg när jag skrev den.”, säger hon.
RÄVUNGEN började inte som en bok. Torey skrev den för att för egen del teckna ned sin märkvärdiga tid men Sheila. Det var först efteråt, när berättelsen var färdig som hon övervägde att låta publicera den.
RÄVUNGEN är Toreys första bok och det första manuskript hon någonsin skickat in för publicering. Själva berättelsen skrev hon väldigt snabbt. På bara åtta dagar var den färdig. Från det att hon började skriva ONE CHILD tills dess att hon skrev kontrakt med G.P. Putnam’s Sons för utgivning hade det bara gått 42 dagar.
RÄVUNGEN finns för närvarande på 28 språk och har omarbetats i flera olika former, däribland en enaktsopera, en japansk dockteater och en TV-film.
