Den mekaniska katten

Så börjar Torey Haydens senaste roman, en fascinerande studie av samspel i familjen, känslomässig stördhet och till slut kreativitet.

Nioårige Conor kommer till barnpsykologen James Innes mottagning med diagnosen autism. Han mamma Laura är en reserverad och gåtfull författare och vet inte hur hon ska handskas med honom. Hans pappa är ranchägare och vill skilja sig från Laura. Han tycker inte att det något egentligt fel med Conor.

Hans sex år gamla storasyster Morgana insisterar på att han verkligen kan se spöken. När James känner sig övertygad om att Conor inte är autistisk dras han först in i Conors märkliga värld av ”saker som katten vet” och sedan även in i Morganas historier om hennes vän ”lejonkungen”.

Men djupast dras James in i Lauras värld. Till att börja med den av en ensam, tämligen svår kvinna och så småningom dras han in i hennes fantasivärld. En värld som hon har hittat på men som ändå är så full av dofter, saker att se och av människor som låter livet ha sin gilla gång att det är svårt att veta om de är verkliga eller inte.

Det här är en rik, mångfacetterad roman. Den är fängslande skriven och en njutning att läsa för tänkare, speciellt för dem som tycker om att fundera över en bok efter att de vänt det sista bladet.
– Carol Thorson

Möt författaren

Torey Hayden

JUST ANOTHER KID Swedish paperback edition

JUST ANOTHER KID American paperback 2000s edition

Bara barnet

ByTorey Hayden

Torey hade från början inte tänkt skriva om Ladbrooke i BARA BARNET. Hon hade bara för avsikt att skriva om barnen och om Ladbrooke endast i kapacitet av hjälp i klassrummet. Men i takt med att boken fortskred upptäckte Torey överraskat att det hade blivit Ladbrookes berättelse.

Oroad över att hennes utgivare kanske inte skulle gilla den här avvikelsen från det synopsis de hade köpt, mailade hon i panik över det 250-sidiga, ofärdiga manuskriptet till sin redaktör för att ta reda på om hon skulle fortsätta. Som tur var tyckte alla om ”historien som skrev sig själv”.

Burpojken

ByTorey Hayden

MURPHY’S BOY var under flera år Toreys favoritbok. ”Jag kände att jag hittat min berättarstil i och med boken BURPOJKEN”, säger hon. Jag var så ung när jag skrev RäVUNGEN och det sken igenom lite för mycket för att det skulle kännas bra och jag skulle skriva om ANDRAS UNGAR helt och hållet, om jag fick välja.”

Pojken var så blek att man kunde ta honom för ett spöke. Ett andeväsen. Något okroppsligt som skulle kunna lösas upp i tomma intet. Håret var månskensljust, tunt och mycket rakt, och hans hud var marmorvit med en matt, vaxliknande lyster. Han var faktiskt så ljus att han på avstånd gav intrycket av att varken ha ögonbryn eller ögonfransar och detta underströk bara hans andelika uppenbarelse.

”Mjau?” sa pojken.
”Hejsan Conor”, svarade James. ”Var så god och kom in.”
”Mjau?”

(ur Den mekaniska katten, Natur och Kultur, 1999, översättning Lena Karlin)

Författarens anteckningar

TOREY säger att även om den här berättelsen är påhittad, så skrev hon den för att utforska sina egna erfarenheter av kreativitet. Som barn hade hon väldigt livlig fantasi som till stor del började på samma sätt som Lauras gjorde i scenen från boken och fortsatte ända upp i tjugoårsåldern. Hon säger även att hon i likhet med Laura brukade ” driva folk till vansinne” när hon som tonåring prövade ut sina påhittade scenarier och karaktärer för att se om de var realistiska.

DEN MEKANISKA KATTEN har inte blivit antagen för publicering i England. När de tackade nej till att ge ut den sa hennes utgivare att det var för att boken inte passade in i en befintlig genre. Den beskrevs faktiskt som ”för nymodig”. Därför gavs boken ut i Sverige som första land, för att en vecka senare, ges ut i Italien och Finland. Nu är den även utgiven i Japan och har blivit en bästsäljare i alla fyra länd

Shop